McFLY

Nu är fanficen HELT KLAR !
Som jag har sagt innan så är den mer som en berättelse än en fanfic, men jag lovar att jag skriver en "normal" en sen ;)
Hur som helst är den ganska lång så jag tänker göra så att jag lägger upp en bit varje dag, så får ni helt enkelt en bit i taget :)

Den här första delen har många av er redan läst men klockan är redan så mycket så det är inte långt tills imorgon!

"Emilias föräldrar hade äntligen sagt att hon fick åka till England och se sitt favoritband McFLY.
Det var från början tänkt att hennes bästa kompis skulle åka med men såklart hade hennes mamma stoppat henne och tyckt att England var en farlig plats.
Hur farlig kunde den egentligen vara om världens bästa band nu bodde där?
 Som tur var hade hon hittat en internet sida där hon börjat prata med ett annat av McFLY's fan, Monika, de hade bestämt att de skulle träffas i England och tillsammans gå på konserten.
Emilia hade äntligen packat klart det hon skulle ha med sig och tittade ännu en gång på biljetten med texten McFLY - pop in the park.

-          Emilia, vi måste åka nu om vi ska hinna till flyget i tid, ropade hennes mamma utanför dörren.

När hon satte sig på flyget kom nervositeten, tänk att jag äntligen ska få se McFLY , live! tänkte hon för sig själv och märkte knappt när killen som hade platsen bredvid henne trängde sig förbi och satte sig ner.

Men vad i ... han har spelat I miss you med Blink ungefär 100 gånger nu, har han inga hörlurar? , tänkte hon och vände sig om för att snällt påpeka att hon inte var intresserad av att höra hans musik en timme till.

Efter att precis ha petat på hans axel ångrade hon sig, när han vände sig om såg hon, det var Dougie, från McFLY! Chockad frös hon till och bara satt där, stirrandes rakt på honom, halvt funderandes om det verkligen kunde vara han och halvt nervös över att hon borde säga något när hon väl petat på honom.

- Uhm, ledsen, jag tänkte bara ... öhm, din musik, jag älskar dig, nej det var inte det jag tänkte säga, hasplade hon ur sig medan Dougie bara satt och log mot henne, trots det såg även han lite nervös ut.

-  Störde jag dig? mumlade han och tittade på henne (sådär charmig som han såg ut på alla bilder hon sett).

- Nej nej, det är ingen fara, jag ville bara, nej det spelar ingen roll.

Han räcker fram handen mot henne, hon är inte säker på om hon ska ta den eller om hon ska låtsas som att hon inte ser den.

-          Jag är Dougie, säger han med munnen smått sammanbitet och kollar på hennes hand.

-          Emilia, säger hon och tar hans hand i sin, hans handslag är mjukt, men ändå lagom hårt, på något sätt verkar han konstigt nog vara allt hon någonsin drömt om.

-          Så du ska också till London, säger han och håller fortfarande hennes hand i sin.

-          Öh, ja, det verkar ju så, svarar hon och skrattar lite nervöst.

-          Haha, jo, juste, säger han och drar lite försiktigt bort sin hand.

En timme senare är dem äntligen framme i England!

Emilia halvt hoppar av planet samtidigt som hon ser till att fortfarande hålla koll på vart Dougie tar vägen.
Han har en stor sportbag av märket Hurley i handen och drar upp telefon direkt när de får sätta igång sina mobiltelefoner igen.




Well that's all for today folks!