Fanfic, del nummer 2.



-          Vänta!

Efter några minuters gång hör Emilia en röst bakom sig, hon vänder sig om, Dougie!
Hon får panik och känner mest av allt för att för att springa iväg, vad kan han vilja den här gången?
Hon stannar upp och låter honom gå ifatt henne.


-          Jag tänkte bara fråga om det är du som är Emilia som känner Monika?

-          Öh, jo, eller nej, jag känner henne inte, men vi ska gå på er... öh jag menar, träffas här, svarar hon och vill inte avslöja att hon faktiskt är ett stort fan av honom.

-          Okej, för hon har nämligen pratat med Natta, Tom's kusin, och Natta bad Tom be mig att se till så att du kom till ditt hotell, Natta och Monika är nämligen kompisar, säger han och kollar ner i marken när han inser hur krånglig hans mening blev.

-          Ja, jo, okej, det är jag i alla fall, men jag tror att jag vet var jag ska, säger hon och ler uppskattande mot honom.

-          Okej, men jag tänkte att ... du ... kanske ... ville följa med och ... kolla på min ... bas? Säger han och trummar lite med fingrarna på de halvlånga shortsen.

-          Eh, jaha, jo, jag borde förstås egentligen åka till mitt hotell och lämna mina saker, svarar hon och klappar lite på väskan som hon har bredvid sig.

-          Jo, det förstås, men jag kan ringa Tom så får han komma och hämta oss så åker vi till hotellet och sen till lokalen? Säger han lite filosofiskt.

-          Nej nej, alltså, jag vill verkligen inte ringa och störa honom, säger hon och blir med ens mer nervös, en till McFLY , hur skulle det gå!?

-          Nej då, han gör ändå aldrig något viktigt, säger Dougie och skrattar lite tyst.

Dougie flyttar sig någon halvmeter ifrån henne för att ringa.

- Hej, det är jag, hämta mig, åk dit och sen dit, säger han och låter som att han pratar med någon taxichaufför.
Någon svarar på andra sidan luren.
- Jaja, men jag är med Emilia, du vet, Nattas kompis? Säger Doug och hoppas att det ska förbättra oddsen.
Han biter sig i underläppen och nickar lite emellanåt.
- Okej, bra, säger han och lägger direkt på när han fått besked.


Han går tillbaka till Emilia och tar sin bag i ena handen och hennes väska i den andra.


-          Han kommer om 5 min, jag tar den här åt dig, säger han utan att titta på henne.

-          Jaha, okej, tack så jättemycket, säger hon och ler trots att han inte ser det.

-          Så var är det du ska göra i London? Frågar han och ser upp på henne.

-          Nej, jag ska faktiskt på konsert, säger hon och rodnar lite lätt.

-          Jaså! Vilka är det som spelar? Frågar han och ser lite förväntansfull ut.

-          Jag tror faktiskt att du vet vilka de är! Säger hon och försöker dröja ut på det hela lite.

-          Se där, svarar han och passar på att lirka upp en cigarett ur fickan samtidigt som han balanserar bagen längre upp på armen, är det några jag känner, mumlar han och sätter cigaretten i vänster mungipa och tänder den.

•-          Ja, det är din konsert faktiskt ... säger hon och inväntar hans reaktion.

•-          Va!?  Jaha, verkligen, säger han leende samtidigt som han tar ett bloss.

•-          Ja, faktiskt, jag är här för att träffa Monika och gå på konsert med henne ... säger hon.

•-          Mhm, svarar Dougie och ser lite frågande på henne.  Skulle ni vilja ha backstage biljetter?

•-          Du skojar? Säger Emilia och försöker låta mindre upphetsad än vad hon faktiskt är.

•-          Nej, jag kan ju fixa, och Natta har redan backstage pass, och både Danny och Harry har två kompisar som också har, och man kan ju säga att du är min kompis nu, så då kan du ju få ett av mig, säger han och ler mot henne.

•-          Ja, okej, asså jätte jättegärna, svarar hon och ser beundrande på honom.


Kommentarer
Postat av: ÅSA

åh! om detta var en bok skulle jag lätt läsa den om och om igen (: du är asbra på att skriva föressten!

2008-11-21 @ 18:52:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0